Jag vet inte om ni någon gång tänkt på samma sak som jag ägnat mig åt de senaste dagarna. Men ni vet när man avslutar ett förhållande och inte riktigt kan förstå hur det blev som det blev. Man vet egentligen varför man avslutade men man tänker tillbaks på vad som var början till slutet?

Jag har en hel del tid när Olle sover att fundera på detta. Och för mig var början till slutet en sak som hände i maj. Vad tänker jag inte gå in på men en sak som fick mig att börja fundera och värdera hur jag ville ha mitt liv och vilken typ av partner och förhållande jag vill ha.

Vid det här laget känner jag mig själv och jag borde tagit tag i saken redan då. För något hade blivit förstört där och då som jag kände i mitt hjärta aldrig skulle läka. Och innan ni drar förhastade slutsatser. Det var ingen av oss som var otrogen. Och jag har ingen önskan om att ni ska tro att det var en persons fel. Vi var två personer som är olik, värderar olika, vill olika, förväntar oss olika. Vi är dom vi är helt enkelt:

Månaderna innan hade jag i alla fall känt mig som nykär igen. Jag minns det så väl. Jag var verkligen så lycklig då. Min energi efter graviditet och första tiden med Olle var tillbaka. Vad som hände var för mig bara så sjukt jobbigt. Meningen är som sagt inte alls att svartmåla mitt ex. Utan bara sätta ord på de känslor som stormat runt i mig i några månader.

Allt blir så tydlig för mig när jag går igenom mitt album med bilder jag sparat ner. Jag är en nörd som älskar citat, så många har det blivit. Så bered er på många citat nu när jag bjuder in er i hur mina tankar har gått.

Citaten från mars och april såg ut såhär

Till att i maj hålla den här stilen

Där kände jag mig bara så jävla ensam. Tankarna snurrade. Jag behövde då så desperat få en bekräftelse på kärlek. Men den kom inte och för varje dag som gick stängdes mitt hjärta mer och mer. För att jag fungerar så. Jag bygger upp en mur. Stänger av för att slippa bli sårad.

I juni och juli promenerade jag massa och grät och grät:

Det jag visade utåt

Det jag kände inuti

Allt är inte alltid som det verkar utåt helt enkelt. Och tro mig när jag säger att jag har kämpat. Jag har velat att det ska fungera mer än något annat. Men till slut orkade jag inte och insikten vad som behövde ske var fruktansvärd. Det slet mitt hjärta i bitar. Med barn blir allt mycket mer komplicerat och det är så mycket känslor inblandat. Jag ville inte krossa olles familj. Det sista jag ville var att han skulle växa upp med delade föräldrar. Det är en sån stor sorg för mig så ni anar inte. Och känslan av misslyckande är som en stor klump.

Men ibland finns inte känslan där helt enkelt.

Jag har varit arg, ledsen, förtvivlad, panikslagen, sårad, rasande, rädd men även lättad. Allt i en jäkla kombination.

Och när det sen stod klart att vi skulle avsluta så hade jag väl i princip redan bearbetat det i flera månader. Därav kan jag säkert upplevas som kall och okänslig. Men jag har gått igenom hela registret av känslor flera gånger om. Slitits mellan hopp och förtvivlan för att slutligen landa i ett beslut.

Ett beslut som var vårat gemensamma.

  • Jag skriver inte det här för att slippa spekulationer egentligen. För folk kommet alltid tänka, tycka och tro saker. Utan jag skriver det för att jag dels mår bra av att ventilera saker men också för att visa att allt inte alltid är som det verkar utåt på sociala medier. Vi har en sån fruktansvärd press på oss och ofta verkar det som att alla andra har det så bra och lätt och man känner sig kass och ensammast i världen. Men som sagt. Skenet kan bedra.
  • Och livet är inte enkelt. Vi möter motgångar i livet och ibland känns allt mörkt. Men låt det göra det, ett tag! Men gå sen vidare. Stanna inte i mörkret. Ta hjälp av vänner eller någon professionell om det behövs. Jag har träffat min terapeut igen. För att ventilera, för att få råd och stöd helt enkelt arbeta förebyggande not en depression.
  • Det här är skit. Skit att det blev såhär. Jag önskar att det varit annorlunda, för olles skull. Fina fina Olle som förtjänar allt.Men vi styr inte över vårat hjärta. Däremot styr vi våra tankar och kan välja att växa som människor efter motgångar. Och det gör jag nu. Istället för att ligga och tycka att allt är skit så riktar jag min energi och styr mina tankar till positivitet. Och året som kommer nu blir ett år som kommer att förändra mitt liv för alltid. Jag ska arbeta hårt för min framtid. För att bygga mitt drömliv!
  • Jag vet att vägen är lång och svår men jag vet att det är värt det och jag kommer tacka mig själv för att jag tar möjligheten!
  • Glöm aldrig att ni kan, om ni vill❤️