Livet har stannat lite. Fast egentligen rullar det på i samma takt som vanligt. Men jag hänger inte med.

Jag har knappt varit hemma sen i tisdags.

Tisdag den 27:e november.

Jag fick ett besked då. Min pappa hade avlidit.

Jag minns känslan när polisen sa det till mig. Hur tiden stannade.

Det kändes som jag var med i en film.

Det här är något jag kommer behöva bearbeta. Behöva skriva om. Behöva ta mig igenom.

En dag i taget.