Igår fick jag ett litet moment.

Att vara singel har liksom inte stört mig så mycket. Men nu när pappa gick bort så har jag liksom saknat att ha någon som finns där på det viset. Känt mig väldigt ensam.

Och igår när jag satt i bilen med min syster och hennes kille så såg jag hur de höll varandra hand under färden.

Då kände jag bara att jag vill också ha det där. Jag vill också va kär. Jag vill hålla handen, kramas, pussas.

Men ja, plötsligt händer det eller?

Å andra sidan vet jag inte ens om jag vågar släppa in någon igen. Det gör så ont. Varje gång. Jag är trött på det.

Kanske är jag lite känslig nu i juletider också. Vad vet jag.

🤷🏻‍♀️