Tankar hit och tankar dit.

Just nu lever jag pressat, vilket såklart är en risk för mig. Varför? Jo för att det tidigare gått så långt att jag blivit sjuk att stress.

Min hjärna går på högvarv. Jag börjar grubbla och analysera saker. Helt i onödan. Jag försöker träna på detta. Men det är svårt att ändra ett beteende man haft så länge man funnits.

Men jag försöker. Försöker att inte fastna i ältandet.

Jag försöker få tillräckligt ned sömn genom att lägga mig tidigt, inte titta på mobilen om jag vaknar.

Jag försöker äta regelbundet, dricka vatten, ta vitaminer och få i mig frukt och grönt och mindre socker.

Jag försöker tillbringa mer tid i dagsljus.

Ja såna saker, för att liksom vara i balans så att stressen inte börjar skada mig allvarligt igen.

Aldrig mer vill jag va med om det.

Just nu är det absolut jobbigaste att både jag och barnen blir sjuka flera gånger. Jag vabbar och hinner aldrig jobba känns det som. Och det stressar mig något enormt just nu. Det går inte ihop med min självbild. För jag känner mig bara som en människa som är till belastning för andra. Samtidigt blir jag arg över att jag känner så. För vad kan jag göra? Jag bestämmer inte över när vi blir sjuka tyvärr. Men som sagt försöket jag ge min kropp de bästa förutsättningarna för att stå emot allt skit som går.

Och jag hoppas så att den här sjukperioden snart ska vara förbi. Vi vill inte ha mer sjukdom nu.

Men ja, slutsatsen är väl att det är jäkligt tufft att vara en ensamstående mamma till 3 barn. Nått annat kan jag inte säga. Och idag har varit en sån dag som känts extra jobbig psykiskt. Men, imorgon är en annan dag som man säger. Och vi hoppas på att sinnesstämningen är lite bättre då.