Lördagsmorgon. Lugnet före alla barnen vaknar.

Det här är andra veckan sen jag började jobba 100% igen. Sist jag gjorde det var jag inte återhämtad från min utmattning och nygravid. 2 år sen. Och ja ni hör ju. Den ekvationen var väl inte menad att fungera.

Då hade jag heller inte jobbat heltid sen juni 2016.

Men, nu känns det bra. Riktigt bra faktiskt. Jag trivs jättebra på den förskolan jag arbetar på, har världens bästa kollegor faktiskt! Vi har roligt på jobbet. Och jag känner att jag har fått ett nytt driv, en ny energi. Jag känner igen mig själv igen. Nu gäller det bara att hitta den dör balansen. Så det inte blir för mycket. För ja. Jag älskade verkligen mitt jobb tills jag inte gjorde det längre. Tills jag gick ångest av att ens tänka på det. För jag ville för mycket, tog på mig för mycket, jobbade för hårt. Glädjen glömdes liksom bort och försvann på vägen. Arbetet gav mig ingen energi längre.

Så mina vänner. Balans.

Men det känns skönt att det känns bra. Livet i sig känns väldigt bra. Det svåra börjar ljusna. Saker som sker gör mig glad.

Den här helgen är en barnhelg. Mollie ska ha en kompis som ska sova över. Så det blir fullt hus?

Jag ligger kvar en stund i sängen bredvid en sovande Olle. Sen är det dags att köra igång dagen!