Psykisk ohälsa, Tankar, Vardag

Tji fick jag.

När man kände att det känns ju rätt bra nu ändå. Så kommer känslan över från ingenstans. Jag hatar att behöva känna såhär.

Den här ångesten. Den river sönder mig. Jag försöker allt jag kan men det känns aldrig som det räcker.

Har längtat efter lugn och när jag får de kommer ensamheten. Jag har aldrig känt mig så ensam som jag gjort nu under den här depressionen. Jag vet att jag har folk runt mig men den kommer ändå.

Känns som jag inte lever, jag bara finns till.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte.