Psykisk ohälsa, Vardag

Ett. Två. Tre.

Upp ur soffan.

Jag låg kvar efter att Olle somnat. Men nu har jag tagit mig ner i soffan. Laddar för att plocka i ordning alla leksaker efter Olle. Sen tror jag att jag går och lägger mig. Imorgon är det jobb igen. Olle ska tillbaka till förskolan efter sin sjukvecka. Jag har redan lagt fram kläder till oss så det ska bli lite lättare när det är dags att kliva upp.

Helgen har varit bra. Lite ångest på kvällarna när Olle lagt sig och man hinner tänka. Eller egentligen har jag väl inte tänkt något särskilt. Den har bara kommit som en diffus känsla.

Det är lite såhär att när jag haft några bra dagar så kommer oftast en smäll med riktigt dåliga dagar. Kanske gör det mig på spån och kroppen är lite förberedd. Påfrestande är vad det är i alla fall. Jag önskar efter en tid när jag inte får sådär dåliga dagar. Visst, alla har vi dåliga dagar men mina dåliga dagar är hemska. Tankern jag får är skrämmande. Och jag vill faktiskt inte ens berätta vad jag tänker och känner då. Men jag kan säga att min högsta önskan är att jag får uppleva när Olle börja prata, vara med när han börjar skolan. Jag vill få vara med när barnen blir kära för första gången, när de tar studenten. Jag vill få all den tiden.

Då kanske ni förstår hur mina tankar går under de dåliga dagarna.

2019 var mitt mörkaste år. Jag var nere på botten och jag såg ingen utväg. Jag tog mitt sämsta beslut någonsin. Och jag kämpar varje dag med att förlåta mig själv. Kanske kan jag göra det en dag.

Men ni ska veta att jag kämpar emot sjukdomen med alla medel. Med krafter jag inte trodde fanns. Varje dag, tills jag vinner.

Men, det hade jag inte tänkt skriva om. Ibland kommer det av bara farten.

Helgen har som sagt varit bra i alla fall. Och jag hoppas att det ska få fortsätta vara bra i veckan. Jag har trots allt saker att se fram emot.

Hopps er helg har varit fin❤️

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte.